Att leva i samklang- attunement-handlar för mej om att leva medvetet, medkännande och livsbejakande. Leva i nära och ärlig kontakt med det som pågår på insidan och utsidan. Kunna vara öppen för och förstå den information som hela tiden strömmar genom våra kroppar och sinnen. En form av känslomässig och holistisk intelligens som informerar och guidar oss om vad som är livsfrämjande och klokt att göra i olika situationer.
När man lever i samklang är det lättare att göra hjälpsamma val i vardagen och leva i linje med det som är värdefullt, energigivande och vilsamt. Medan man lättare och mer intuitivt väljer bort det som tröttar ut, stressar och distanserar en från sej själv, andra och naturen. Man är mer medveten om, tar ansvar för och kan lägga märke till hur ens egna sätt att reagera på kan upprätthålla eller skapar lidande.
I en nutid som präglas av komplexitet och ett övermått av information är det viktigare än någonsin att hitta sätt i vardagen som gör att man kan
höra och känna sin egen röst,
hantera distraktioner,
ta hand om sin kropp och balansera sitt nervsystem.
Bli mer medveten om hur man använder sin uppmärksamhet, tid och energi. Förstå hur stillhet, närvaro och stöttande relationer påverkar vår förmåga att förstå våra känslor, behov, vår kropps visdom och intuition. Allt det där som gör att vi känner oss mer levande och hemma i oss själva.
Många av oss har inte fått tillräcklig vägledning i konsten att leva ett vitalt, autentiskt och motståndskraftigt liv eller sett hur man skapar och bibehåller tillitsfulla och närande relationer. Ur detta föds min vision och vilja att bidra. Jag vill göra psykologi och kunskap från visdomstraditioner mer tillgängligt. Visa på färdigheter och förhållningssätt till livet som inte bara hjälper oss att överleva, utan även för oss i direkt kontakt med frihet, kreativitet, glädje, kärlek, visdom och förmåga till självförverkligande.
Med värme, Josefine
“I will not die an unlived life.
I will not live in fear
of falling or catching fire.
I choose to inhabit my days,
to allow my living to open me,
to make me less afraid,
more accessible;
to loosen my heart
until it becomes a wing,
a torch, a promise.
I choose to risk my significance,
to live so that which came to me as seed
goes to the next as blossom,
and that which came to me as blossom,
goes on as fruit.”
― Dawna Markova,
I Will Not Die an Unlived Life: Reclaiming Purpose and Passion